Jag blir matt. I affären, på gatan, på tåget - jag tar mod till mig och börjar prata tyska. Personen (som jag oftast anförtror om mitt bristande lokalsinne) brukar då le lite medlidande och sedan svara på engelska. Jag ha för vana att ändå tacka för hjälpen på tyska och får då oftast en blick som säger något som "men lilla gumman då..." eller "pucko!"
Nej, jag kanske inte är något universiellt språkgeni men jag tycker det är roligt. Jag har inget klockrent uttal och mitt vokabulär är förmodligen inte större än en fyraårings men jag vill lära mig. Så nästa gång någon tysk försöker prata engelska med mig ska jag låtsas att jag inte förstår. Tvinga dem till att prata Deutsch med mig. Bitte, bitte.
xoxo Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar