+++++

Tidigare har jag inte känt av någon längtan hit eller dit sedan vi tog tåget för över tre veckor sedan. För en liten stund sedan började jag dock tänka på att mina föräldrar och min lillebror förmodligen satt och åt god söndagsmiddag just nu och att vi själva skulle äta tomatsoppa till ett uppskattat värde av 0,75€. Bu.

Jag blev lite nedstämd och tyckte lite synd om mig själv som har åkt så långt från min mutterkuchen och vater. Som dragit på sig så mycket ansvar och onödigheter. I sann Brigdet Jones-anda drog jag täcket över huvudet och försvann en stund. Låg och tänkte lite. Nere i mörkret kände jag Mattias håriga ben och saker och ting kändes mycket bättre, som saker alltid gör när jag är nära honom.

Efter lite tankar hit och dit kom jag fram till att jag trivs så himla bra här att det är onödigt att längta "hem", om så ens för tio minuter. Tomatsoppa är dessutom utmärkt söndagsmiddag och jag har varit sugen på den delikata rätten hela veckan. Punkt slut.

Om precis en vecka kommer Mattias föräldrar och lillasyster och hälsar på, om två fyller jag nitton. Viel spaß!

Fem bilder från förr-förra helgen när mina föräldrar och Hans&Marie kom till Berlin och hälsade på. Klicka på bilden för att göra den större.